Dieter Müller, vicerektor och professor i kulturgeografi vid Umeå universitet, har tilldelats The Roy Wolfe Award för enastående bidrag till turismforskning. Samma dag utgavs en bok om fritidshus, där Dieter Müller är en av två redaktörer.

Dieter Müller, vicerektor och tillika professor i kulturgeografi, hade i fredags dubbel anledning att fira. Dels fick han motta The Roy Wolfe Award. Priset delas ut av American Association of Geographers (AAG) Specialty Group Recreation, Tourism and Sports Geography “For outstanding contributions to the field and discipline of Recreation, Tourism and Sport Geography”. AAG är världens största sammanslutning av geografer och dess Specialty Groups samlar ledande forskare ur den anglo-amerikanska forskningssfären.

Roy Wolfe Award är ett av få priser som delas ut i turismgeografi och är bland dessa det mest erkända priset. Priset har delats ut sedan 1988 och Dieter är dess 25:e mottagare. Tidigare pristagare utgör priskommittén och detta gör priset särskilt attraktivt. Prisets namngivare Roy Wolfe (1917-2014) var en pionjär inom turismgeografi och publicerade omfattande om fritidshus, friluftsliv och transportplanering i en kanadensisk kontext.

Dieter Müller säger att han i synnerhet är glad över att ha erhållit priset med hänsyn till att dess namngivare Roy Wolfe har forskat om samma tema — fritidshus — som också har utgjort Dieters viktigaste arbetsområde.

Utgivningen av en bok om fritidshus — Routledge Handbook of Second Home Tourism and Mobilities — är den andra anledningen att fira. Boken som är editerad tillsammans med C. Michael Hall, University of Canterbury, Nya Zeeland och tillika hedersdoktor vid Samhällsvetenskapliga fakulteten, behandlar ett brett spektrum av teman kopplade till fritidshusturism. Vid sidan om frågor om planering och policy för fritidshus behandlas den tilltagande kommersialiseringen av fritidsboende och dess konsekvenser för samhällen och ägarnas identitet. Boken berör även mobila fritidshus, dvs. husbilar och husvagnar, som utmanar traditionella föreställningar om fritidsboende och hem. Bokens slutsats är därför också att den ökande mobiliteten skapar nya geografiska mönster som allt mer ifrågasätter kategorier som “permanent- och fritidsboende”.

Boken som innehåller 30 kapitel med bidrag från alla kontinenter, manifesterar också den särskilda roll som forskare vid Umeå universitet har inom fritidshusfältet. Fem forskare som är eller har varit anställda vid Institutionen för geografi och ekonomisk historia har bidragit till boken och ännu fler har besökt Umeå för att ta del av den forskning som pågår här. Detta för Umeå universitet till det självklara centrum för forskning om fritidshusturism och mobilitet.

Läs mer om boken HÄR